Anknytning och föräldraskap

Det finns mycket att läsa om betydelsen av våra första 3 år i livet, när det gäller hur vi bygger relationer i resten av våra liv. Det viktigaste är att barnet hinner anknyta ordentligt till sina föräldrar, något som allvarligt kan störas av att en förälder på något sätt överger barnet i ett för barnet utsatt läge. Det behöver inte vara något bestående som genom ett dödsfall, men barnhemsbarn och adoptivbarn framstår som ofta drabbade av följdverkningar av en ofullständig anknytning.

Det kan räcka med att barnet inte tas om hand tillräckligt (fort) av en föräldern vid gråt eller oro, trots att denne finns nära. Medvetet eller omedvetet, kan det ha långtgående konsekvenser för barnets möjlighet att känna tillit och kärlek till andra människor.

Att den huvudsakliga omvårdaren plötsligt byts från en vuxen till en annan kan leda i till ett avbrott i anknytningen och bidra till en förvirring hos barnet om vem som är dess beskyddare – ingen?
Detta kan senare få till följd att barnet/individen kan söka sig till andra vuxna på ett onormalt sätt. Det kan också visa sig genom att personen inte själv uppsöker tröst, utan håller negativa upplevelse för sig själv.

Anknytningsstörning går bland annat under namnet RAD, vilket står för Reactive Attachment Disorder, vilken finns i två typer en hindrad (Inhibited) och en ohindrad (disinhibited).
Om barnet obehandlat nått vuxen ålder kan diagnosen bli t.ex. Borderline syndrom som därför också finns i två varianter, en inåtvänd och utåtvänd.
Vanligt hos personer med dessa diagnoser är att personen bär på en djupt begraven “smärta”, som kan ta sig uttryck i olika former av våldsamma utbrott mot sin omgivning.

Asperger, men det kan inte vara allt

Jag är en ung vuxen som för 5 månader sedan fick diagnosen Asperger syndrom (AS)* fastställd. På psykiatrin sade de uttryckligen att jag har en lättare grad av svårigheter och att jag tycks få mer ut av sociala sammanhang än vad som är vanligt för en person med asperger.

Asperger syndrom är dock troligen inte hela svaret på mina svårigheter. Det finns något mer där, som jag inte fått svar på, nämligen någon form av svårighet att känna känslor – särskilt kärlek.

*Asperger syndrom har gått upp i diagnosen AutismSpektrumStörning (ASD) och man kan undra varför jag inte fick den istället?

Välkommen in!

Hej och välkommen in till Sidvändarens värld! En värld av med- och motgångar, gott om utmaningar, hopp och förtvivlan, osäkerhet, tårar, längtan och mycket mer. Ett liv präglat i alla fall just nu av psykisk ohälsa, något som känns innombords, men endast skymtar på ytan ibland, långt från alltid.

Va konstigt att han kallar sig Sidvändaren kanske någon tänker?

Sidvändaren
Sidvändaren – en riktig överlevare..

Det är inte så konstigt egentligen, förutom att “sidvändare” har en motsvarande betydelse till en bok du inte kan lägga ifrån dig, så är det namnet på en ökenlevande orm. Ormen lever i tuffast tänkbara miljö – skållhet sand och inget vatten. Den är aktiv under de kallare delarna av dygnet (kvällen) och under dagtid gräver den ner sig för att undvika solen. När den förflyttar sig ser den till att ha så lite kontakt med miljön (ökensanden) som möjligt och rör sig mer i sidled än framåt.

Att leva med ett osynligt funktionshinder, handlar om att ta sig an en oförstående och hård värld, som inte ser hur en kämpar fram i tillvaron. Som inte förstår att något det gör eller säger kan påverka någon negativt, bara det att det inte märks utåt. Vi vill inte visa det heller, vi anpassar oss så långt det är möjligt till omgivningen, att passa in. Att passa in tär på krafterna och får jag inte tid att ta igen mig jag då vill jag bara “gräva ner” mig i sängen och förvinna för en stund.
Ur vissa aspekter går också livet mer i sidled än frammåt, man stöter på “patrull” på olika sätt, hindrena tycks omöjliga och nya vägar måste sökas. Att leva med psykisk ohälsa är att på olika sätt kämpa för sin överlevnad. Det blir lätt en övning att i att undvika att utsätta sig för sådant som är läskigt, som kan orsaka en ytterligare “skada”, att som sidvändaren ha så site kontakt med miljön som det går. “Bränt barn skyr elden” som man brukar säga. Men vart efter vågar vi oss ut mer och mer och en tillåtande och förstående omvärld som uppmuntrar och respekterar en, är en nyckel till att jag och många fler ska kunna uppnå en bättre, stabilare hälsa.